shlinny

Jag har de senaste dagarna befunnit mig i någon slags julefrid som jag inte riktigt kan definiera. Vad jag vet är dock att den uttrycker sig mestadels genom väldigt väldigt många timmar framför sex and the city.
Vissa kan tycka att det låter som meningslöst bortkastade timmar men jag har faktiskt kommit till en mycket viktig insikt. Sex and the city är bäst. Många pratar om att det är så ytligt och att det inte har någon riktig handling och jag håller med, det är ytligt och det är precis det som gör det så underbart bra och svårt att leva utan.

Sex and the city är bra när:

*Man är ledsen och behöver något som lättar upp stämningen
*man är glad och vill drömma sig bort till ett glammigt liv på manhattan
*man längtar efter kärlek och tror att man är den enda som är ensam ( carrie bradshaw inspiration )
*man vill känna att det är okey att inte vara seriös när man bara är 19 år ( samantha inspiration )
*man blir ett litet barn igen som drömmer om the fancy dreamwedding och vill slippa känna sig 1000 år gammar ( charlotte rock)
* framförallt så är sex and the city bäst när man känner att man egentligen bara vill ta på sig en skitsnygg klänning och 10 cm klackar och gå ut på stan och ta en kaffe klädd för galamiddag.

Jag älskar klänningar och jag älskar klackskor så från och med nu tänker jag ha på mig det en torsdag om jag så vill.

Sex and the city lämnar ocksån en del frågetecken såsom:
* var f'n gör jessica i stöten när man desperat behöver a girls night med many cosmopolitans?
* Hur gör carrie för att dejta så många snygga snubbar?

Jag börjar bli lite småsugen på att dejta, hmm, kanske skulle ta tag i det?

Jag gillar väldigt mycket att min blogg bara har 4 läsare det är tryggt och jag tror att jag vet vilka dem är, skönt! Jag lägger ner bloggen om antalet skulle börja stiga, this is the way i like it.

/L