shlinny

.. och när jag tänker så resulterar det offtast i en blogg. denna gång funderar jag över vilket val man ska göra i livet. ´Det är lite komplicerat så låt mej förklara.

Jag blir alltid väldigt engagerad när jag hör något som upprör mig. För att ta ett exempel så gjorde jag ett arbete i skolan mer än ett år sedan som handlade om aidsdrabbade barn i ryssland. Ryssland fullstädiga mörkläggande och  ignorerande av dessa mycket utsatta barn och ´vad omvärlden gör åt detta. Tusentals (långt ifrån tillräckligt) barn är en del av ryssland "slum". Barn som förlorat båda föräldrar och sina släktingar. Barn som tvingats bo på gatan för att den ryska regeringen inte prioriterar detta problem. Barn som varge dag utsätts för sexuella övergrepp, som använder tunga droger ( delar sprutor) för att inte känna kylan och hungern. Barn som utan någon valmöjlighet sprider aidsen vidare och breder ut denna fruktansvärda sjukdom.

När jag hör någor sånt här blir jag väldigt insatt och engagerad vilket kan låta bra, men det är lite här problemet ligger. Just detta problem är ju bara ett av miljontals problem som är minst lika förödande världen över. Ensamma femåringar i afrika som tvingas skaffa mat till sina 2 åriga småsyskon. En vardag där rent vatten knappt existerar i drömmar. Eller varför inte slaveriet som pågår runt om i vårt avlånga land. För slaveri hör ju knappast till historien eller hur?. det har ju ommöjligt endast blivit lite moderniserat där man inte direkt skyltar med att " Här jobbar en  svart man 6 timmar varje natt året runt  för en månadslön på 3 tusen, svarta pengar" Men detta vet ju såklart ingen om..hur skulle man kunna misstänka att någor var fel när städfriman var så billig?? gaaah!!!.

Eller som när usa:s kära president slänger vår planets allra rikaste land inte skulle ha råd att sätta en begränsning på sina koldioxidutsläpp. Inte råd?? Ni har ju för fan halva landets farsor ute i krig för att ni tror att halva världen vill döda er.. eller som när sverige lägger 40 miljarder på det svenska försvaret varje år?? varje år? ni är ju störda. 1 Sverige har inga som helst hot från övriga världen 2 Om något annat land i hela världen skulle vilja gå i krig mot sverigen skulle vi inte ha nån chans ändå för 40 miljarder är bara en nål i en höstack jämfört med vad vissa andra ländssturen lägger på millitären. Pengar finns men det är en prioriteringsfråga och världen är otäkt felprioriterad. Hur kommer det sig t.ex att man lägger miljarder kronor varje år på att försöka lista ut hur vi ska kunna bosätta oss på mars när solen "käkar upp" vår planet när vi inte ens är kompetenta nog att ha ett enda fungerande samhälle här på jorden??


Ni hör själva hur jag blir!! Helt uppslukad av ämnet och hundra ämnen/problem till.  Om jag verkligen kämpar stenhårt i många år så kanske, kanske, jag lyckas att driva igenom en lag i sverige som innebär stenhård koll på hur de anställda på olika städföretag blir betalade, men även om jag lyckades med det så vore det bara en piss i missisippi i jämförelse med alla dessa andra problem som existerar på planet, så vad är meningen?? Ska man nu gå och ha alla världens problem hängandes över sina axlar genom livet, för så blir det på mig. Jag tänker fortfarande på barnen i ryssland och man blir ju deppig och irriterad, frustrerad.
Eller ska man bara inse att vår planet är lika messed up som vi själva och lägga hela välgörenhetstänket åt sidan och försöka leva och ha så rolit som det går i denna skruvade värld. För trots allt så är ju jag en av dem människor som egentligen skulle kunna latja mig genom livet. Jag har utbildning kommer ha ett arbete kommer bo hyfsat, ha en ok inkomst. Jag kommer ju inte vara den aidsdrabbade barnet på gatan. Jag är ju inte barnet vars pappa riskerar sitt liv i något krig för att min president säger att han är skyldig att tjäna sitt land. Jag är ju inte den som behöver oroa mig över att mamma ska bli skjuten när hon går ut på gatan. Jag kan välja att blunda. Men hur står det till med samvetet?
Barnen på gatan har ju kanppast en röst. Dem kan ju inte föra sin talan direkt. Vem lyssnar på dem? det är ju vi som kan förändra eller? vem annars ska göra det? Så hur ska man göra.?

Ska man sätta på sig dior-brillorna och Gucci-skorna går ner och ta en latte vid stranden i New Port Carlifornia och tänka att man har det bra i sin 2 meter breda säng med sidenlakan och ändra ryggstödet med en knapptryckning och bara ignorera att Kids down street som best ligger i en trappuppgång med tak för huvudet i ryssland när det är 40 minus. Vem har samvete till det? Har du? Det är en fråga alla ska ställa sig , alla som läser detta ska ställa sig den frågan. För alla som läser detta kan förändra något, inte allt, men något. jag kan ju inte göra det själv, det blir ju inte så mkt gjort. Som jag sa max en lag mot svaleri i sverige,men vem fan följer lagen? Barnen på gatan kan ju knappast driva igenom något sjävla. Tänk er själva, Ingen data, ingen telefon, definitivt inga pengar. Vad ska dem göra? ska dem gå från ryssland till vita huset och knacka på och fråga efter bush, Det e lyckat det.


Blunda om ni vill. Det är nog klart enklast, frågan är om man har samvete nog, för vi kan ju inte direkt påstå att vi är ovetande om vad som försigår i vår skruvade värld.

ja det var nog allt som kom från denna nyblonderade skalle för denna gång

//