positivt denna gång
Har egentligen ingenting att skriva om alls, men mitt förra inlägg var så fyllt med negativ energi att man blev på dåligt humör så fort man såg överskriften. Därför bestämde jag mig för att skriva ett nytt mer positivt inlägg för om det nu mot all förmodan finns någon som läser min blogg så ska de iaf slippa bli attackerade med ångest innan de ens börjat läsa.
Jag är helt tom på inspiration vilket är konstigt eftersom solen lyser och temperaturen ute har stigit till hela 15+ , men jag inser att min brist på inspiration kanske har något att göra med den feber som har bestämt sig för att bryta ner mig såhär i vårtiden! Jag tänker inte klaga mer över febern än så för jag har det egentligen ganska så bra. Det är cirkus 30 skoldagar kvar till studenten. Jo - det är faktiskt helt sant, om man räknar bort alla lediga dagar och studiedagar och fredagar ( vi på huc är ju lediga då) så är det ungefär 30 skoldagar kvar, ( om någon vill ha exakta siffror så fråga tove, hon med kollen) och det känns helt fantastiskt jävla underbart!
Alla har ångest tycks det som, och visst jag kan förstå dem. De tampas med frågor som " vad händer sen?" och " tänk så många kompisar man aldrig kommer att träffa igen" Personligen har jag ingen ångest alls, inte ens lite lite. Jag bara njuter fullt ut. Det är ju inte så att jag inte kommer att sakna mina vänner, givetvis kommer jag att sakna er, men vi ses ju igen, nån gång. Bara för att man slutar gymnasiet så betyder ju inte det att man ska lägga alla vänner till handlingarna. De som man verkligen verkligen känner att man trivs med får man ju se till att hålla kontakten med istället!
Sen kommer man till frågan " vad händer sen?" Visst att jag förstår att det kan vara skitjobbigt och innebära värsta ångesten, men vi har klagat i 12 år på att " nej nu är sommarlovet slut och vi ska tillbaka till samma gamla plugg" Nu är det ju faktiskt första gången som det inte är givet vad vi ska syssla med och vart vi ska bege oss. Varför låter vi det här skrämma oss istället för att känna den frihet som vi borde göra efter 12 år i plugget.
Jag är så glad och överlycklig över att sluta gymnasiet och det finns ingen ovisshet i världen som kan skrämma mig från att njuta av den här stunden i livet när man för första gången blir fri till att göra precis vad man vill. Jag ska ta mig an denna planet med en energi som ingen tidigare skådat, Jag ska passa på att njuta och göra allt det där som jag så länge velat göra. Jag ska ta några år att kanske vara reseledare, bartender, åka på volontärresor och jobba med barn i afrika eller på ett hotel i australien. Jag tänker vägra att få panik för att jag inte vet exakt vad jag vill utbilda mig till och jobba med för resten av livet. Jag tänker låta ovissheten och världen visa mig vägen och ingenting kommer att kunna stoppa mig för det är ungefär så motiverad man blir när man suttit fängslad i högsby i 18 år !
Jag är helt tom på inspiration vilket är konstigt eftersom solen lyser och temperaturen ute har stigit till hela 15+ , men jag inser att min brist på inspiration kanske har något att göra med den feber som har bestämt sig för att bryta ner mig såhär i vårtiden! Jag tänker inte klaga mer över febern än så för jag har det egentligen ganska så bra. Det är cirkus 30 skoldagar kvar till studenten. Jo - det är faktiskt helt sant, om man räknar bort alla lediga dagar och studiedagar och fredagar ( vi på huc är ju lediga då) så är det ungefär 30 skoldagar kvar, ( om någon vill ha exakta siffror så fråga tove, hon med kollen) och det känns helt fantastiskt jävla underbart!
Alla har ångest tycks det som, och visst jag kan förstå dem. De tampas med frågor som " vad händer sen?" och " tänk så många kompisar man aldrig kommer att träffa igen" Personligen har jag ingen ångest alls, inte ens lite lite. Jag bara njuter fullt ut. Det är ju inte så att jag inte kommer att sakna mina vänner, givetvis kommer jag att sakna er, men vi ses ju igen, nån gång. Bara för att man slutar gymnasiet så betyder ju inte det att man ska lägga alla vänner till handlingarna. De som man verkligen verkligen känner att man trivs med får man ju se till att hålla kontakten med istället!
Sen kommer man till frågan " vad händer sen?" Visst att jag förstår att det kan vara skitjobbigt och innebära värsta ångesten, men vi har klagat i 12 år på att " nej nu är sommarlovet slut och vi ska tillbaka till samma gamla plugg" Nu är det ju faktiskt första gången som det inte är givet vad vi ska syssla med och vart vi ska bege oss. Varför låter vi det här skrämma oss istället för att känna den frihet som vi borde göra efter 12 år i plugget.
Jag är så glad och överlycklig över att sluta gymnasiet och det finns ingen ovisshet i världen som kan skrämma mig från att njuta av den här stunden i livet när man för första gången blir fri till att göra precis vad man vill. Jag ska ta mig an denna planet med en energi som ingen tidigare skådat, Jag ska passa på att njuta och göra allt det där som jag så länge velat göra. Jag ska ta några år att kanske vara reseledare, bartender, åka på volontärresor och jobba med barn i afrika eller på ett hotel i australien. Jag tänker vägra att få panik för att jag inte vet exakt vad jag vill utbilda mig till och jobba med för resten av livet. Jag tänker låta ovissheten och världen visa mig vägen och ingenting kommer att kunna stoppa mig för det är ungefär så motiverad man blir när man suttit fängslad i högsby i 18 år !
Kommentarer
Trackback
