Arbetslöshet ? - ett minne blott
HAHA! Det är ju knappt så jag tror det själv, men jag är no longer arbetslös. Det känns helt fantasktiskt, ja det kännns till och med så bra att jag gick direkt till affären och köpte en kexchoklad. Ingen som helst saknad efter mitt kexchoklad-sug har jag heller, för nu är det andra tapeter på väggarna, nu jävlar i min stekpanna har jag bättre saker för mig än att tänka på choklad! Jag har ju jobb numera, fantastiskt, helt fantastiskt! Världens roligaste extrajobb också, bartender på bistro, jag är sjukt nöjd , sjukt nöjd! Nu är jag klar med bloginlägget, men det kommer nog ett nytt inom ngn vecka eftersom det är vad jessica ordinerat, de tär hon som bestämmer över min blogg nu för tiden! Hon gör det riktigt bra faktiskt!
Nu ska jag bara avsluta med en mening som ni kan hoppa över om ni vill, den är mest till för min egen räkning så att jag kan gå tillbaka och läsa det här när jag går igenom jobba tider i livet och allt känns piss, då ska jag titta tillbaka här och kunna läsa att jag just nu i denna stund faktiskt tyckte att :
LIVET ÄR UNDERBART!
ps, vet ni vad jag ska göra i morgon?? - JOBBA! haha, just det, jobba, varför? - för jag är inte längre arbetslös, därför! det ni mina vänner, det ni!
Nu ska jag bara avsluta med en mening som ni kan hoppa över om ni vill, den är mest till för min egen räkning så att jag kan gå tillbaka och läsa det här när jag går igenom jobba tider i livet och allt känns piss, då ska jag titta tillbaka här och kunna läsa att jag just nu i denna stund faktiskt tyckte att :
LIVET ÄR UNDERBART!
ps, vet ni vad jag ska göra i morgon?? - JOBBA! haha, just det, jobba, varför? - för jag är inte längre arbetslös, därför! det ni mina vänner, det ni!
jag har förvarnat
Jag vet att det länge sen jag kom med ett inlägg, men jag vill mig också minnas att jag faktiskt gav en förvarning i föregående inlägg om att ingen uppdatering skulle komma förräns nästa nång jag hade något av värde att delge er. Det har jag inte nu heller men jessica, som uppenbarligen håller hoppety uppe och besöker denna dödens blogg fick tycka till och sa att det nu var dags för ett inlägg så här mina vänner kommer ett, förmodligen helt utan värde eller visdomsord, men förhoppningsvis kan det förnöja några ensamma halvknäppa själar.
Jag har nu i två veckors tid varit sugen på kexchoklad, jag vet inte varför men har ett närmast konstant sug efter just denna lilla gobit! Det finns egentligen ingenting problematiskt med denna situation, produkten i fråga är förhållandevis billig och finns i nästan alla food-stores, kiosker o liknande. Dock har jag i tristessen som arbetslös lyckats formulera en problematik över denna situation. Jag lider av något som jag tror att ni också har upplevt, fast troligtvis i mer värdefulla situationer än kexchoklad, men iaf. Jag har en extremt olustig känsla över att åka och köpa denna choklad. Känslan liknar den som beskrivs i filmen glasblåsarns barn, om ngn nu sett den. Känslan av att ha önskat sig något och när man får det så försvinner lyckan, att lyckan eller tillfredställelsen sitter i önskan och inte i upplevelsen. Skulle kunna liknas med att längta till ett speciellt tillfälle väldigt länge och sen inse att längtan gav mer än tillfället. Det är precis denna känsla som stoppar mig från att sträcka mig efter kexchokladen när jag går förbi hyllan i butiken , känslan förmedlar en rädsla över att jag ska känna besvikelse istället för ökad tillfredställelse när jag låter chokladen smälta i munnen och rädslan över att detta sug ska förvinna. Därför har jag nu efter två hela veckors absurt kexchokladsug fortfarande inte lagt mer än mina ögon på denna gula lilla skatt. För att jag vill ha min önskan kvar, jag vill längta och jag finner uppenbarligen så stark tillfredställelse i längtan att jag blivit så rädd att förlora den att jag inte ens vågar ta ett litet bett.
Så där har ni det! Arbetslösheten i ord! En lagom kort fomulering om vad arbetslösheten kan göra med en annars hyvsat intelektuell human beeing.
Nu återstår bara en fråga: Kommer jessica även fortsättningsvis att uppmuntra mig till bloggande?
// girl in big need of adventures that brings bigger perspectives in life than kexchoklad
Jag har nu i två veckors tid varit sugen på kexchoklad, jag vet inte varför men har ett närmast konstant sug efter just denna lilla gobit! Det finns egentligen ingenting problematiskt med denna situation, produkten i fråga är förhållandevis billig och finns i nästan alla food-stores, kiosker o liknande. Dock har jag i tristessen som arbetslös lyckats formulera en problematik över denna situation. Jag lider av något som jag tror att ni också har upplevt, fast troligtvis i mer värdefulla situationer än kexchoklad, men iaf. Jag har en extremt olustig känsla över att åka och köpa denna choklad. Känslan liknar den som beskrivs i filmen glasblåsarns barn, om ngn nu sett den. Känslan av att ha önskat sig något och när man får det så försvinner lyckan, att lyckan eller tillfredställelsen sitter i önskan och inte i upplevelsen. Skulle kunna liknas med att längta till ett speciellt tillfälle väldigt länge och sen inse att längtan gav mer än tillfället. Det är precis denna känsla som stoppar mig från att sträcka mig efter kexchokladen när jag går förbi hyllan i butiken , känslan förmedlar en rädsla över att jag ska känna besvikelse istället för ökad tillfredställelse när jag låter chokladen smälta i munnen och rädslan över att detta sug ska förvinna. Därför har jag nu efter två hela veckors absurt kexchokladsug fortfarande inte lagt mer än mina ögon på denna gula lilla skatt. För att jag vill ha min önskan kvar, jag vill längta och jag finner uppenbarligen så stark tillfredställelse i längtan att jag blivit så rädd att förlora den att jag inte ens vågar ta ett litet bett.
Så där har ni det! Arbetslösheten i ord! En lagom kort fomulering om vad arbetslösheten kan göra med en annars hyvsat intelektuell human beeing.
Nu återstår bara en fråga: Kommer jessica även fortsättningsvis att uppmuntra mig till bloggande?
// girl in big need of adventures that brings bigger perspectives in life than kexchoklad
Bartender
Ja, då var man färdigutbildad då =), Jag är mycket stolt och nöjd över mitt A i slutbetyg.
Ska slänga ur mig en till nyhet, som jag inte riktigt vet vad jag tycker om ännu, men jag kommer hem på lördag, till sverige. Nu tänker ni, - men skulle inte hon till gran canaria? - Jo det skulle jag, fast nu åkte jag på en sinnessjuk influensa här och har legat med feber, huvudvärk och halsfluss i 10 dagar, det och andra bidragande faktorer gjorde att jag bestämde mig för att ta ett flyg hem, vila upp mig för att sedan bege mig ut på andra äventyr. Det här kanske inte riktigt låter som att det kommer från mig, men jag har nog insett att crazy whitetrash kos -gran canaria fylleparty 24 / 7 inte riktigt var min grej, längre!
Jag vill ha en shysst vardag liksom, fast som ger mig massa livserfarenhet. Jag har såklart sjuk åka-hem-till-högsby-ångest men pappa har lovat minst tre gånger att han ska se till att jag är iväg på nya äventyr inom tre veckor! Jag är lite småugen på att åka till London typ, det låter ju riktigt skoj! Hmm, tål att tänkas på, jag har ju lite tid på mig nu att fundera ut hur jag ska spendera min höst! Det blir inte i högsby dock, så tro inte att ni får hem mig nu bara för att jag snart råkar sitta på ett plan till kalmar. Det blir en visit kan man säga, en kort sån!
Följande saker kommer jag att sakna här:
*Att i princip vad som helst kan hända när som helst, ett exempel kan vara att patrik helt random kommer in i rummet, slår sig ner och sjunger egna improviserade versioner på alla svenska slagerlåtar någonsin, och detta jättehögt!
* Att höra linus lacka sönder på duvorna och skrika, MEN SCHLUUUUUTA
* att ha tävling med maria om vem som kan sätta fotavtryck högstr upp på dem vita väggarna
* Att alltid kunna somna och veta att i morgon när jag vaknar är det 35 grader och sol
* Att inte behöva en bra ursäkt för att få gå ut mitt i veckan, varje dag är fredag
* Att få gratis smuggelsprit av läkarna på sjukhuset
* Att kunna köpa 5 liter lådvin för 9.90 E
Följande saker kommer jag INTE att sakna här:
* Att inte få slänga toapappret i toaletten utan i en papperskorg bredvid
* Att käka pommes och parmesanost till exakt all mat
* Att behöva ha en exremt bra anledning till att inte vara full en torsdag
* Att behöva vara inlagd på sjukhus, eller redan deckad för att inte gå ut en fredag eller lördag
* Att bo i ett gigantiskt kollektiv som liknar bigbrotherhuset där alla vet exakt allt om alla, och verkar vara beredda att göra nästan allt med nästan alla!
Dessa materiella saker har jag saknat mest:
Att köra bil
Att spela piano
Sådär ja, fan vilken fet uppdatering, nu har jag bloggat så det räcker till nästa gång jag har något av värde att dela med mig av.
Hörs när vi ses